I och med de två ländernas erkännande av Kosovo händer tre saker.
1. Kosovo erkänns av samtliga grannländer(förutom Serbien, och Bosnien som inte kan pga. serbernas vetorätt i parlamenten) detta visar att Kosovo har förtroende på hemmamark och utbryter en möjlig isolering av Kosovo som var Serbiens främsta sanktionsmedel riktad mot Kosovo.
2. När Serbernas spartaland som serberna själv kallar Montenegro, erkänner Kosovo svider ordentligt hos serberna. Nu inser de flesta serber att Kosovo är förlorat till de rättmäktiga ägarna av Kosovo.
Vad det gäller Makedonien så var det bara en tidsfråga innan Makedonien skulle erkänna, inte för att de VILLE utan du var tvungna till det. Stora påtryckningar från EU och NATO-länder samt inte minst den stora albanska befolkningsgruppen på 30% som ville se Kosovo erkänt av Makedonien. De får lite tillbaka också i gengäld större stabilitet i det politiska labiliteten, stärkt akiterna att komma med i EU och NATO samt att Kosovo erkänner Makedonien med dess konstuitonella namn och inte FROM.
3. Sist men inte minst, Kosovo fick en moralisk seger gentmot Serbien och dess skeptiska anhängare. Serbien fick genom ett förslag i FN.s generalförsamling att Kosovos ensidiga självständighetsförklaring skulle avgöras hos ICJ alltså hos FN:s domstol i Haag som endast har en rådgivande mandat, men ändå.
Länder som har tvekat att erkänna Kosovo kommer sannolikt att vara stärkta av det faktumet att grannländerna har erkänt och Kosovo fungerar mer och mer som en rättsstat och tillvaratar Ahtiisaripalnen om decentralicering och stor minoritetsrättigheter.
tisdag 14 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
ett bra inlägg som avspeglar realiteten nere i Kosovo.
Skicka en kommentar